måndag 29 september 2014

KATTVAKTEN Av och med Sara Ribbenstedt, Mimskådespeleriutbildningen, SCENOGRAFI: Linn Henriksson Strååt, föreställning 169 23/9 16:30 2014

NÄR KATTEN ÄR BORTA...
Jag har bara varit kattvakt en gång, vad jag minns. En sån där kattvakt som sover över i alla fall. Jag minns inte katten, eller katterna. Jag minns lägenheten, som var kall, stor, omodern. Ett rivningskontrakt, tror jag. Inget varmvatten. Vi var två som vaktade, och en av oss hade dåligt morgonhumör, och det var inte jag. 
Nån gång på slutet av åttiotalet eller i början på nittiotalet vaktade jag vattensköldpaddor åt min kompis Skäggige Skalman, nån gång när han var bortrest länge. Men dom dog, tror jag. Eller var jag bara rädd att dom skulle dö? Var det en sköldpadda eller flera? Jag minns att vattnet blev smutsigare och simmigare inne i akvariet, och jag visste inte om jag skulle byta vatten, eller om det var farligare för dom än att simma runt i den algiga sörjan.

Det handlar om en kattvakt. Någon har rest bort, katten behöver tas om hand, och någon flyttar in. Det handlar om den plötsliga relationen mellan den vaktande och katten. 
Scenen, är en stor kattlåda, som också är lägenheten, eller huset, där kattens kattlåda står.
Du vet den där känslan, när ni är ett gäng, någon säger något, alla börjar skratta, och du fattar inte grejen? Du ler, som för att visa att du tycker det som sagts var ganska roligt, kanske fyndigt, kanske lite elakt, men allteftersom folk fortsätter att skratta känner du att du till slut måste fråga vad det är som är så roligt? Vad är det du har missat? Har du hört fel? Är det någon referens som du helt har missat?
Den här föreställningen var så. Som om jag missat något. Jag trodde att jag förstod, men det kändes som om jag missat något, eftersom delar av publiken verkade se något helt annat, något roligare, något mycket mer underhållande. Det var inte det att det inte var roligt eller underhållande, det vara bara det att på sina ställen skrattades det så våldsamt att jag blev osäker på om jag hängde med. 

När jag kommer ut läser jag i programmet att föreställningen bygger på författaren John Runesons novell Kattvakt. Har aldrig hört talas om John Runeson eller hans novell Kattvakt. Borde jag det? Jag antar att det hade gett mej en helt annan upplevelse om jag läst den, som dom där andra, som skrattade. För nog kände dom till något som jag missat?

Tacksamt, 

Joakim Clifton Bergman

Gratis, Hittills har scenkonsten 2014 kostat mej 6775:- 

Om du gillade det här kanske du gillar: 

ATT SOMNA ÄR LITE SOM ATT DÖ, av och med Isabel Reboia på STDH.

"Det var lite som en överraskningsfest, bara för mej. Som om någon gav mej en hård, varm kram och viskade:
”Din dumming, du ska inte ha så förutfattade meningar.”
”Men,” viskar jag tillbaka, inte så lite smickrad, men mån om att göra mej förstådd: ”förutfattade meningar är ju dom enda meningar man kan ha? Vem har nånsin hört talas om en oförutfattad mening?”"

Låter det intressant? Här är resten: 




TODAY WAS A COMPLETE WASTE OF MAKE-UP och med Lena Bruun Bondesson, på STDH. 

"Den här föreställningen hade den absolut bästa titeln. Den borde ha en egen t-shirt. Eller, det har den, förresten. När jag googlar på uttrycket hittar jag en massa produkter jag kan köpa; matlådor, magneter, nyckelringar och affischer. Dom är inte relaterade till föreställningen, förstås, utan till uttrycket, men det gör det inte mindre minnesvärt.
Men jag håller inte med, today was not a complete waste of make-up. Idag, om någon, borde man vara fabulös. Förutsatt att det som händer, hände idag."

Låter det intressant? Här är resten: 



BET DU JUST AV MEJ HUVUDET av och med Hanna Edh i ett elevuppspel på STDH.

"Ibland känns det nästan som om jag är Heidi Klum, när jag går runt mellan salarna och tittar på STDH-elevernas uppspel. Lite som hon gör i Project Runway? Tittar in till eleverna på Parsons och ger dom lite feedback? 
Det är bara det att i det här avsnittet får designerna göra vad dom vill. Det är det som är utmaningen. 
Nej, förresten, jag är nog mer som Zac Posen. Han får ju aldrig se vad som händer bakom kulisserna. Fast jag är nog mer lik Michael Kors, utseendemässigt. Fast det är ju det att jag får inte vara med och rösta. En en knubbig, skallig, medelålders gästdomare?"

Låter det intressant? Här är resten: 



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar